Främre korsbandsskada

Skademekanism

Det främre korsbandet står tillsammans med sidoledbanden, bakre korsbandet och meniskerna för den passiva stabiliteten i knäleden. Om någon av dessa strukturer skadas är risken stor att knäleden blir instabil och vill "vika" sig vid belastning.

Främre korsbandsskada är en vanlig idrottsskada. Skademekanismen är rotations- eller översträckningsvåld mot knäleden vid kontaktidrotter som exempelvis fotboll, handboll eller ishockey. Vridvåld utan tackling eller kroppskontakt förekommer också inom flera motions- och idrottsaktiviteter, t ex utförsåkning på skidor. Främre korsbandsskada kan förekomma som isolerad skada eller i kombination med andra knäskador, t ex sidoledbandsskada eller meniskskada. Särskilt allvarlig anses kombinationen av korsbandsskada , inre sidoledbandsskada och inre meniskskada, en s k unhappy triad, vara. Skadan kan även förekomma i samband med översträckning eller överböjning av knäleden. Det vanligaste är dock rotationsvåld.

Främre korsbandsskada är en av de vanligaste och samtidigt en av de svåraste knäskador som förekommer i samband med idrott. Knäleden bör undersökas både akut och efter några dagar. Den svullnad och smärta som uppstår i knäleden efter skadeögonblicket kan gör att det är svårt att undersöka stabiliteten akut.

Symtom

Främre korsbandsskada är den vanligaste orsaken till akut blodutgjutning i knäleden. Knäleden kan vara fylld med blod, kraftigt utspänd och därmed mycket ömmande. Ungefär 75 % av alla med blodutgjutning i knäleden har en främre korsbandsskada. En god tumregel vid blodutgjutning i knäleden är att utgå från att det är en främre korsbandsskada tills motsatsen är bevisad. Den skadade upplever omedelbar smärta och har svårt att belasta knät med kroppsvikt. Knät svullnar upp som regel inom ett par timmar efter skadan. Rörelseförmågan begränsas och knät känns ömt. Vid försök att belasta med kroppsvikt känns knäleden ostadig eller har en tendens att vika sig. Ibland märker den skadade inte instabiliteten i knäleden förrän den belastas på ett särskilt sätt. Om den skadade t ex trampar fel och faller på grund av att benet plötsligt viker sig kan skadan förvärras.

Prognos

Nuvarande operationsteknik för att rekonstruera ett skadat främre korsband innebär att idrottsutövaren måste avstå från idrott i cirka sex månader efter operation. Även den skadade har möjlighet att återvända till idrott på hög nivå bör man komma ihåg att ingen operationsmetod helt kan återställa knäts funktion. Stabiliserande operation förefaller dock nödvändigt hos idrottsutövare på hög nivå. Risken för degenerativa förändringar (förslitningar) vid fortsatt idrottsutövning är relativt stor utan stabilisering, men denna risk är stor även efter operation.

Inklämningssyndrom

Skademekanism

Inklämningssyndrom (impingement syndrom) i axelleden innebär smärta på grund av begränsat utrymme mellan skulderbladssutskottet och ledbandet på ovansidan, samt överarmsbenet på undersidan. Risken för inklämning ökar om axeln utsätts för hög belastning, upprepade eller ensidiga rörelser i synnerlighet med armen ovan axelhöjd och med stigande ålder.

Det kan finnas många bakomliggande orsaker. Skadan kan utvecklas successivt och ofta genom att flera faktorer påverkar varandra. Hos unga idrottsutövare kan bristning eller överbelastning av supraspinatussenan innebära att senan förtjockas. Alltför intensiv träning av rörelser ovanför axelhöjd kan innebära att slemsäcken blir inflammerad och förtjockad av ärrvävnad. Ytterligare en orsak till inklämning kan vara obalans i rotatorkuffens muskler, framför allt om supraspinatusmuskeln är försvagad. Detta medför att supra- och infraspinatusmusklerna inte klarar av att hålla ned och centrera ledhuvudet när deltoideusmuskeln aktiveras, utan ledhuvudet åker upp minskar utrymmet under skulderbladsutskottet. Skulderbladsutskottet kan också vara utformat på så sätt att utrymmet ytterligare blir begränsat (kurverat akromion). Idrottare med impingement kan ha liknande symtom som idrottare med instabilitet i axeln.

Den bakomliggande orsaken till symtomen måste därför alltid utredas. Instabilitet är ofta skälet till att unga idrottsutövare får ont när de belastar axeln med armen ovan axelhöjd.

Symtom

Idrottsutövaren beskriver oftast smärta vid lyft av armen framåt utåt sidan. Smärtan ökar om armen samtidigt vrids inåt, vilket kan jämföras med rörelsen att hälla upp kaffe med rak arm. Att lyfta armen utåt sidan är som mest smärtsamt mellan 60-120 grader (s k painful arc), vilket motsvarar det rörelseomfång där det är trångt när supraspinatusmuskelns sena passerar under skulderbladsutskottet. Muskelstyrkan är oftast nedsatt vid lyft av armen utåt sidan samt vid utåtrotation av axelleden.

Prognos

När behandlingen påbörjas tidigt kan symtomen ofta minskas eller helt försvinna. Prognosen är bättre ju yngre idrottsutövaren är. Rehabiliteringen är 3-6 månader innan full och god funktion har återhämtats. Även efter operation tar rehabiliteringen lång tid.

Jumpers knee

Skada på knäskålssenan förekommer i många idrotter. Denna skada kallas ibland för "hopparknä", eftersom den förekommer mycket bland höjd- och längdhoppare. Skadan är också vanlig inom exempelvis fotboll, handboll, volleyboll och basketboll. "Hopparknä" är en typisk överbelastningsskada med delbristning av senan som följd. Ibland uppstår inflammation i knäskålssenan och ofast i det övre fästet mot knäskålen. Skadan ger relativt beskedliga symtom i början och idrottsutövaren fortsätter därför sin aktivitet, trots smärtor, vilket leder till långdragna besvär. Ibland förekommer en större eller mindre bristning av knäskålssenans fäste mot knäskålen efter skada. Symtomens varierar med bristningens storlek. Idrottsutövaren kan ofta vara aktiv under kortare eller längre perioder trots smärta och ibland också trots en bristning.

Skademekanism

Skadan uppstår i regel i samband med överbelastning (växelvis excentrisk-koncentrisk belastning) och vid återkommande hög belastning. Skadan kan förvärras om idrottsutövaren inte lyssnar till kroppens varningssignaler och söker hjälp i tid.

Symtom

Det vanligaste symtomet är smärta, framför allt i samband med ansträngning och belastning. Däremot är den skadade oftast besvärsfri i vila. Om quadricepsmuskeln utsätts för tung excentrisk belastning smärtar det ofta. Vid enbart inflammation i senan, kan idrottaren känna av morgonstelhet och att det gör ont under uppvärmningen när belastningen påbörjats, men kan sedan vara besvärsfri under träningspasset. Om det finns en bristning är smärtan mer uttalad och omöjliggör oftast idrottsutövning. Det är vanligt att lårmuskulaturen minskar vid denna skada.

Prognos

Prognosen är i de flesta fall god, både i de fall där skadan kan behandlas med ett successivt stegrat rehabiliteringsprogram och om skadan opererats. Ungefär 90 % av alla som opererats kan återuppta sin idrott. Rehabiliteringstiden är 6-12 månader.

Kronisk ledbandsinstabilitet

Det vanligaste resttillståndet efter en skada på de yttre ledbanden är kronisk ledbandsinstabilitet. Den skadade beskriver "funktionell instabilitet" som en viknings- eller stukningstendens och ostadighetskänsla. De faktorer som orsakar den "funktionella instabiliteten" är inte helt klarlagda, men det rör sig om flera faktorer, t ex bristning eller förlängning av de yttre ledbanden, störd nerv-/muskelfunktion, försämrad koordination samt muskelsvaghet i fot, fotled och underben. Vilken av faktorerna som dominerar varierar från fall till fall. Reaktionstiden i musklerna på utsidan av underbenet kan ofta vara längre hos personer med instabila fotleder.

Skademekanism

Kronisk fotledsinstabilitet uppstår efter akuta distordtioner (stukningar). Utebliven behandling eller dålig rehabilitering efter en tidigare akut skada kan också bidra till fotledsistabilitet.

Symtom

Den skadade besväras av återkommande ostadighetskänsla, samtidigt som det känns som om fotleden viker sig i samband med belastning. Idrottsutövaren är oftast smärtfri mellan stukningarna, medan smärta och svullnad uppstår i samband med varje ny stukning. Smärtan sitter i regel på utsidan av fotleden, över ledkapseln och ledbandet i regel kombinerad med en mindre svullnad över ledbanden samt ner mot fotranden på utsidan av foten.

Prognos

Ungefär hälften av alla personer med kronisk fotledsinstabilitet kan förvänta sig ett gott resultat med smärtfrihet och funktionell stabilitet efter behandling med ett rehabiliteringsprogram under ca 12 veckor. Övriga kan behöva en stabiliserande operation. Prognosen efter operativ behandling är god i cirka 90 % av fallen. Sammanlagd rehabiliteringstid efter operation är cirka 12 veckor och de flesta idrottare kan återvända till samma nivå av idrottsaktivitet som före skadan.