Achillestendinit

Hälseneinflammation är en relativt vanlig överbelastningsskada. Skadan uppstår framför allt inom motions- och idrottsaktiviteter med mycket löpning och hopp.

Skademekanism

Hälseneinflammation förekommer oftast i samband med ensidigt upprepad belastning, ökad träningsmängd, förändring av underlag och felaktiga skor. Sannolikt kan biomekaniska faktorer även ha betydelse, exempelvis ökad pronation av bakfoten.

Symtom

I vissa fall förekommer en akut inflammation med krasningar (krepitationer) under huden. Detta tillstånd är mycket karaktäristiskt. I många fall är skadan långvarig på grund av upprepade småskadaor eller överbelastning som ger gradvis ökande besvär i form av smärta och svullnad längst ner i senan. Vid undersökning av senan ömmar det vid tryck. Vid inflammation är tryckömheten utspridd över de nedersta 5-7 cm av hälsenan, medan det vid tendinos eller delbristningar ömmar distinkt inom ett mindre område. Dessutom föreligger en tydlig svullnad med en ömmande knöl på hälsenan. I vissa fall finns även tecken på slemsäcksinflammation framför eller bakom senans nedre fäste. Slemsäcken är då vätskefylld med en tydlig rörelse av vätskan vid tryck från sida till sida. Stötvågsbehandling av achillestendinit hos Med.Arbetarna.

Prognos

Även om läkningstiden i de flesta fall är lång är prognosen relativt god. Det är viktigt att den skadade inte återupptar hård idrottsträning förrän rehabiliteringen är färdig och full rörlighet, koordination, styrka och spänst av vadmuskulaturen och hälsenan återfåtts. Justering av skor kan vara av stort värde. Resultatet efter operation varierar. I stort sett uppnår två av tre ett tillfredställande resultat, men rehabiliteringstiden är ofta mycket lång (6-12 månader).

Benhinneinflammation

Skademekanism

Detta tillstånd kallas ofta "benhinneinflammation". Hos många idrottare uppstår smärtan under och efter löp- eller hoppträning, framför allt på insidan av skenbenet. Flera orsaker kan ligga bakom att "benhinneinflammation" utvecklas, exempelvis träningsmetoder, träningsmängd, muskulära faktorer, underlag, skor och löpteknik. Sannolikt kan även fotfelställning bidra. En del idrottare med medialt tibiasyndrom har även besvär från knät i form av patellofemoralt smärttillstånd. Medialt tibiasyndrom är speciellt vanligt hos långdistanslöpare, men förekommer även inom motions- och idrottsaktiviteter där mycket löpning och hopp ingår.

Symtom

Vid undersökning konstateras smärta vid bakre , inre kanten av skenbenet. Smärtan känns mest cirka 5-15 cm ovanför inre fotknölen. Besvären uppstår och ökar gradvis; först efter aktivitet, men så småningom även under träning. Till slut kan idrott inte alls utföras. I enstaka fall kan en lätt svullnad uppstå på insidan av underbenet. Röntgenundersökning visar i de flesta fall ingen skada. Ibland kan dock vid noggrann utvärdering av röntgenbilder ses en förtjockning på skenbenets inre del. Isotopundersökning (scintigrafi) kan visa ökat upptag av radioaktiv isotop i skenbenet som ett tecken på inflammation. Hos skadade med långdragna besvär kan det finnas ökat upptag i stora delar av benet. I vissa fall kan detta också vara ett förstadium till stressfraktur.

Prognos och behandlling

Prognosen är i de flesta fall god, förutsatt att idrottaren lyssnar på kroppens varningssignaler, drar ner på idrottsaktiviteten och korrigerar utrustningen i tid. Behandling av detta tillstånd är dock svårt. Den behandlingsmetod som fungerat mycket bra på vår klinik är stötvågsbehandling med 3-5 st behandlingar. Behandling sker 1gång/vecka. Behandling bör alltid kompletteras med korrektion av fotens biomekanik, träningsmängd och träningsunderlag.

Axelluxation

Skademekanism

Akut luxation av axelleden är en relativt vanlig skada som drabbar ungefär 2% av befolkningen någongång i livet. Inom kontaktidrotter är luxation av axelleden avsevär vanligare. Av alla ishockeyspelare råkar 7% ut för axelluxation. Axeln går ur led framåt/nedåt i 95% av fallen. Bakre axelluxation är ovanlig. Främre axelluxation sker antingen vid fall med rak arm eller vid upphakning av armen, t ex vid skott i handboll då armen är utåtvriden. Hos cirka 90% av de personer som ådragit sig en akut främre luxation har ledkapseln rivits av från sitt fäste på framkanten av ledhålan. En sk Bankartskada har då uppstått. Om inte ledkapseln läker tillbaka i sitt ursprungliga fäste finns risk för kvarstående instabilitetsbesvär. Nervskada uppstår i enstaka fall, vanligast är skada på axillarisnerven.

Symtom

Axeln är efter luxation i det närmaste orörlig och mycket smärtande. Den skadade håller armen lätt utåtroterat och lite från sidan. Den normala axelkonturen är förändrad. I stället för en normal utbuktning av deltoideusmuskeln syns en grop på axelns utsida. Röntgenundersökning samt undersökning av känsel, muskelfunktion och blodcirkulation bör utföras för och efter att axeln åter reponerats till rätt läge.

Prognos

Förutom risken för återfall med ny luxation är prognosen vid akut luxation av axeln god. Risken för återfall är störst i de yngre åldersgrupperna. I åldrarna 15-17 år är risken 50-70 %. Vissa studier visar att återfallsfrekvensen hos unga, mycket idrottsaktiva personer, kan vara uppemot 90 %. Risken för återfall avtar sedan i snabb takt med ökande ålder. Vid 40 års ålder är risken ungefär 10 % och vid 70 års ålder 4 %. Vid akut axelledsluxation hos personer över 40 år finns det dock risk för att rotatorkuffen skadats. Risken för övriga komplikationer är relativt liten.

Misstänker du att du har drabbats av Axelluxation? Hos MedArbetarna hittar du de bästa och mest erfarna naprapaterna på Ekerö och Östermalm. Kontakta oss så hjälper vi dig!

Du når oss på telefonnummer 08-662 36 35 eller via mail på This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

Främre korsbandsskada

Skademekanism

Det främre korsbandet står tillsammans med sidoledbanden, bakre korsbandet och meniskerna för den passiva stabiliteten i knäleden. Om någon av dessa strukturer skadas är risken stor att knäleden blir instabil och vill "vika" sig vid belastning.

Främre korsbandsskada är en vanlig idrottsskada. Skademekanismen är rotations- eller översträckningsvåld mot knäleden vid kontaktidrotter som exempelvis fotboll, handboll eller ishockey. Vridvåld utan tackling eller kroppskontakt förekommer också inom flera motions- och idrottsaktiviteter, t ex utförsåkning på skidor. Främre korsbandsskada kan förekomma som isolerad skada eller i kombination med andra knäskador, t ex sidoledbandsskada eller meniskskada. Särskilt allvarlig anses kombinationen av korsbandsskada , inre sidoledbandsskada och inre meniskskada, en s k unhappy triad, vara. Skadan kan även förekomma i samband med översträckning eller överböjning av knäleden. Det vanligaste är dock rotationsvåld.

Främre korsbandsskada är en av de vanligaste och samtidigt en av de svåraste knäskador som förekommer i samband med idrott. Knäleden bör undersökas både akut och efter några dagar. Den svullnad och smärta som uppstår i knäleden efter skadeögonblicket kan gör att det är svårt att undersöka stabiliteten akut.

Symtom

Främre korsbandsskada är den vanligaste orsaken till akut blodutgjutning i knäleden. Knäleden kan vara fylld med blod, kraftigt utspänd och därmed mycket ömmande. Ungefär 75 % av alla med blodutgjutning i knäleden har en främre korsbandsskada. En god tumregel vid blodutgjutning i knäleden är att utgå från att det är en främre korsbandsskada tills motsatsen är bevisad. Den skadade upplever omedelbar smärta och har svårt att belasta knät med kroppsvikt. Knät svullnar upp som regel inom ett par timmar efter skadan. Rörelseförmågan begränsas och knät känns ömt. Vid försök att belasta med kroppsvikt känns knäleden ostadig eller har en tendens att vika sig. Ibland märker den skadade inte instabiliteten i knäleden förrän den belastas på ett särskilt sätt. Om den skadade t ex trampar fel och faller på grund av att benet plötsligt viker sig kan skadan förvärras.

Prognos

Nuvarande operationsteknik för att rekonstruera ett skadat främre korsband innebär att idrottsutövaren måste avstå från idrott i cirka sex månader efter operation. Även den skadade har möjlighet att återvända till idrott på hög nivå bör man komma ihåg att ingen operationsmetod helt kan återställa knäts funktion. Stabiliserande operation förefaller dock nödvändigt hos idrottsutövare på hög nivå. Risken för degenerativa förändringar (förslitningar) vid fortsatt idrottsutövning är relativt stor utan stabilisering, men denna risk är stor även efter operation.

Misstänker du att du har drabbats av främre korsbandsskada? Hos MedArbetarna hittar du de bästa och mest erfarna naprapaterna på Ekerö och Östermalm. Kontakta oss så hjälper vi dig!

Du når oss på telefonnummer 08-662 36 35 eller via mail på This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.